Asien resa
8/2-2013 ->10/2-2013
Kuala Lumpur
2 nätter + dagar på lyxhotell med mysig pool och enorm frukostbuffé. Vi tackar Lena och Mats(svärföräldrarna mina) för det. Livet är bra underbart ibland! Speciellt när man kan shoppa massa för typ inget alls och man kan njuta av solen bredvid poolen och den man älskar <3
Tyvärr tar resan slut här, ikväll går planet hemåt (via Peking) bort från solen och värmen, bort från allt och alla. Bort från min underbara älskling...
31/1-2013 ->8/2-2013
Ho chi minh city / Saigon (Vietnam)
Efter en lång väntan på flygplatsen och lite ompackning av bagaget; vårat handbagage var lite förstort när vi kollade i "stoppa i handbagaget här" så eftersom vi är så typsikt svenska så packade vi om det innan vi ens försökte få ha det som handbagage. Vilket vi störde oss på sen när vi såg vad alla andra fick ha som handbagage. Försenat lyfte planet och landade sedan 23.30 i Ho chi minh city eller som det förut hette Saigon. En kort tur med taxi och sedan var vi framme på vårat hotell. Det ligger i distrikt 1 - Ban Than. Väldigt mysigt hotell, känns väldigt lyxigt i jämförelse med vad vi bott på tidigare, även om vi inte ens betalar mer än 200 kr/natt. (tror vi betalar 160).
Första intrycket av staden är "WOW". Det är en enorm stad med hur mycket trafik som helst, det är mer eller mindre omöjligt att gå över gatorna som dessutom har massa filer. Det finns gröngubbe-ljus men det är ju inte så att bilarna och mopederna stannar när de lyser och man vill gå över. Så för att komma över gatan tar man ett djupt andetag och går bara. Mopederna vejer för en och bilarna bromasar. Läskigt när det är över 8 filer man ska gå över. Bara hoppas man överlever med andra ord... En till liten rolig första intryckgrej är bristen på restauranger/riktiga matställen och överskottet av beauty salons. Ja, det finns mer beauty salons än restauranger. Inte vet jag om det är bara "beautysalons" heller, deras arbetskläder är hmm ja väldigt speciella.
Det är en extremt stor stad och efter att vi har vart här i rätt så många dagar har vi nog inte ens sett hälften. Det finns en marknad som heter Benh tanh market. Där finns allt! Priserna är hyfsade även om dom tar ut överpris. Tyvärr så är det ingen luftkonditionering och eftersom det är typ 40 grader här och gassande sol blir det ganska outärdligt. Speciellt när dem har rått styckat kött ligger ute i värmen, levande höns, fiskar som simmar i badbaljor. Blir en extrem lukt som man mår väldigt illa av. Förutom marknaden så finns det massa små butiker, shoppingmalls och märkesbutiker.. osv osv. Ganska mycket shoppingmöjligheter om man ser det så, men jag tyckte inte det var så stort utbud.
Det finns ett warmuseum här som vi givetvis ville gå och kika på, dessutom så var inträdet 4,5 kr/person. Det var en av de jobbigaste upplevelserna jag vart med om på länge. Det var om Vietnam kriget kanske jag ska tillägga. Utanför byggnaden så fanns det massa flygplan och andra krigsfordon bevarade från kriget. Inne i byggnaden var det massa foton och texter. Det som kanske tog hårdast var fotoutställningen om barnen. Att se massa bilder på mördade barn, skadade barn, sprängda barn... aj vad ont det gjorde. Att läsa om hur gifterna de spred ut under kriget fortfarande syns på en del barn som födds idag, som födds med missbildningar, psykiska störningar.. Att läsa och se bild på en kille som så sent som 2006 klev på en mina som blivit släppt under kriget och som dödade honom. Läsa hur de torterade deras fångar, hur de dödade och brände barn och gamlingar i byar. Den hänsynslösheten. Hur känslokallat.. Finns inga ord om vad jag känner just nu. usch så onödigt. Vet inte direkt hur sann siffran är men det stod att 5,2 miljoner vietnameser dog under kriget..
En kväll beslöt vi oss för att gå och ha en riktig mysmiddag, så vi klädde upp oss lite och gick iväg. Hittade ett ställe och åt och drack gott och notan slutade på hela 72 svenska kronor! Det är inte fy skam för ett par mysiga och goda timmar på restaurang. Vi har ett antal gånger blivit erbjudna att köpa marijuana också.
(bilder kommer senare)
26/1-2013 ->31/1-2013
Hoi An (Vietnam)
Nu börjar vi bli vana med tidiga mornar. Även om planet inte skulle gå förrän vid lunchtid så var vi tvugna att gå upp i god tid. Det tar ju ett tag att ta sig till flygplatsen och där måste man vara i god tid. Tanken var att vi skulle ta en taxi till Kuala lumpur sentral där det går "tåg" till KLIA (kuala lumpur international airport). När vi hade hittat en taxi så fick vi ett billigare pris av honom (2 RM hela fyra kronor) till flygplatsen. Så då blev det taxi hela vägen istället. Vilket gjorde att vi var där 1h före vi beräknat. Men det gick ingen nöd på oss, vi satte oss och åt frukost och mös i väntan på att incheckningen öppnade. Tiden gick väldigt fort och allt flöt på väldigt bra. Det dröjde inte länge innan vi satt i våra flygstolar. Resan skulle ta 1 h och 50 minuter. Det känndes väldigt långt när man kände hur dåligt luftlag det var. Flygplanet skakade och hadde sig, och en annan som är nervös av att flyga i vanliga fall mådde ju inte direkt bättre. Resan gick dock bra, den tog kanske 1h och 15minuter och vi fick mat under den tiden. Har aldrig smakat så god och bra flygmat. Helt underbart. Vi landade i ho chi minh city eller saigon som det egentligen heter. Där hämtade vi ut våra väskor, krånglade lite mer gick till annan terminal och checkade in oss på nytt. Det är rätt spännande att komma till ett nytt land, och ny flygplats och det inte finns ordentliga skyltar och ingen ordentlig människa att fråga. Men det gick bra och efter inte så lång väntan satt vi på nästa plan som gick mot da nang. Den resan gick också fortare än planerat, inte för det spelade någon roll då vi bokat plats på en shuttle bus och vi skulle redan få vänta 1,5h. Resan från flygplatsen till hoi an eller mer på stranden utanför hoi an var en av de värsta i mitt liv. Det var en sjuk omställning att komma från Malaysia där dom kör som idioter till att komma hit där dom kör på rätt sida (eller ja tanken är att det ska vara högertrafik iallafall) men kör så mycket sämre. Det är inte så mycket bilar men det kryllar av motorcyklar/mopeder/vespor. Har aldrig vart med om något liknande. Dom kunde köra fyra i bredd, mitt i vägen, inte stanna vid rött och vingla och ha sig. Helt obeskirvlig. Upplevelsen var inte bättre av att busschaffören verkade ignorera mopederna, som att dom skulle flytta på sig. Han svängde vänstersvängar och sket i hur många mopeder som var i vägen, han bara låg på tutan hela tiden. Struntade i hur många som var inne i rondellera utan bara körde in och ut så mopederna fick flytta på sig. Kan tilläggas att klockan nu hunnit bli mörkt ( vet inte hur mycket klockan var egentligen men det var bäcksvart ute). Vid ett tillfälle blev busschaffören så sur att han först tutade en himla massa på en moped som inte gick in till kanten och lät honom köra om. När han väl var bredvid mopeden "prejade" han in honom längre mot kanten och slängde en vattenflaska efter/mot honom! Ojoj vilken skräck. Vi kom till hotellet helskinnade iallafall, och hotellrummet verkade inte så dumt. Men det var mörkt överallt annars och inte så mycket gatubelysning. Där skulle vi försöka ta oss ut och äta, helt utmattade. Vi fick tips om den restaurang som låg vid vattnet och en beskrivning hur vi skulle gå. Vägen dit var egentligen inte så lång, men den kändes väldigt lång i mörkret där man inte såg vart man gick. När vi nästan var framme, kom en stor hund springandes mot oss och skällde massa. Det fanns ingen ägare i närheten och han såg rätt aggressiv ut, många tankar han snurra i huvudet, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Hunden stannade bredvid oss och stod och skällde på oss. Vet inte vems hjärta som slog hårdast, mitt eller Patriks men vi kom därifrån utan något bett.
Stranden här heter Cua Dai Beach och är fin, väldigt paradisig. Det är många solstolar och parasollet utefter hela stranden, som tillhör restauranger tror jag. Vi har gratis handdukar och solstolar via vårt hotell. Var inte så tokigt och ligga där i solen och kika på vågorna. Det är extremt många och höga vågar här och vattnet är kallt. Men annars tror jag vattnet skulle vara väldigt klart, det var väldigt fint vatten faktiskt.
Vi har vart in till Hoi an, det är känt för att vara en skräddarstad och det var inte så konstigt. Vi hade bestämmt att vi skulle sy upp något iallafall, det kan vara kul att lyxa till det lite ibland. Men vi blev lite chockade och överrumplade, vi borde väl kanske ha vetat bättre efter att ha vart på resande fot en månad men icke. Eller nog visste vi allt men vi gjorde väl inget åt saken kanske.. vi var nog väldigt nyfikna också. Sak samma det finns nog ingen bra förklaring till vad och hur och varför och vi behöver ingen heller. För att komma till historian: Vi blev avsläppta av shuttle bussen och stod och kollade på kartan åt vilket håll det var vi ville gå. Då kom det fram en söt och gullig tjej som var så där misstänksamt trevlig, efter några artighetsfraser frågade hon om vi ville följa med att kika på hennes tailorshop, vi gick med på detta för vi skulle "bara" titta. Vilket vi gjorde klart för varandra (jag och patrik) redan från början. Hon ledde oss en bit och vi kom fram till ett jättestort hus. När vi gick in var det massa små shoppar/bord med hyllor med tyger och symaskiner, hon visade vägen till sin shopp där vi fick sätta oss ner vid bordet och kika i kataloger som påminnde lite grann om Ellos i stil. Hon tog sedan fram kort som var delade på längden och lät oss plasera dem på sidorna där vi hittat något fint. Hela tiden var hon trevlig och artig och pratade mycket. Tillslut hade vi väl valt lite kläder var och fick gå och välja färger/mönster på olika tyger och sedan mätte hon en massa och sedan räknade hon ut priset. Allting var väldigt uträknat för vem väljer att säga nej sen? Även om det kanske inte var så billigt som man trodde att det skulle bli så var man ju rätt sugen, även om det inte var det som var tanken. Så där stod vi sedan, med betalda kläder som vi inte sett och ett kvitto där det bara stod en summa, 13 miljoner dong. Efter vi lämnat shoppen kom flera tjejer/tanter och ville att vi skulle kolla deras shoppar, dom gjorde skor och det var pedikyrer och manikyrer och snörryckning med ögonbryn, jag vet inte allt var det var. Artigt och vänligt kom vi tillslut ut till den trånga gatan där folk vimlade. Det var då ångesten kröp fram, vad hade vi gjort ? vad har vi för säkerhet? shit!?!?! Vi gick långt ifrån allt och tog en fika och försökte övertala oss själva om att det inte var så farligt, det var väldigt roligt att få peka på tyger och ändra modellerna. Men det kändes inte så mycket bättre.. Dagen efter skulle vi komma dit vid 15. Det gjorde vi, väldigt nervösa. Väl där fick vi se kläderna prova (med hjälp av jag vet inte hur många) dom och tala om vad som behövde ändras. Var lite tight där, lite stort där och lite för långt där. Men vilken kvalitet ( kan inte så mycket om kvalitet på tyger egentligen men det såg bra ut, sömmarna såg bra ut, det kändes bra) och det var inte så mycket som skulle rättas till. De där 13 miljoner dongen som kanske motsvarar 4-4,5 tkr var så värt det! Vi kom tillbaka för att prova och se slutresultatet dagen efter, vi blev glatt överraskade när vi fick prova och se hur bra det blev. Vilken lättnad :)
Vad ska man annars säga om upplevelserna i Hoi an? Den står med på Unescos världsarvslista, och det kan man väl förstå. Det var en väldigt charmig stad rent byggnadsmässigt, men det var mycket försäljare, mycket mopeder och var rätt rörigt. Den är rätt överskattad med andra ord om man läser vad folk säger om den på nätet. Men var intressant att se iallafall. Folk gick i såna där konformade stråhattar bar två korgar (med frukt i) på en pinne över axeln. Sånt där som man ser i filmer. Dom ligger så mycket efter i utvecklingen, skördar förhand osv. Maten var dock väldigt god. Färska vårrullar är nog det godaste jag har ätit, så kanske jag har sagt en del iförsig men herrejösses vad gott det var. Vi provade någon lokal rätt som var väldigt intressant cho lao (eller något sånt hette den); varje tugga var en helt ny smak, det var tonvis med kryddväxter i den. Den var intressant de första fem tuggorna sen mådde man mest illa.
Varje resmål har sitt slut så även denna, så tillslut satt vi på transfern till danangs flygplats. Påvägen stannade dock våran chaufför vid stonevillage. Var ganska häftigt. Den var en liten by som låg vid jättehäftiga berg, där bröt dom marmor och gjorde sedan jättestora statyer, små statyer för den delen också, Väldigt häftigt att titta på alla konstverk, som de såklart gör för hand. Hela byn sålde statyer vart man än tittade så vet inte hur lönsamt det kan vara... Vi hade redan rätt mycket bagage så vi trodde inte riktigt vi skulle få med oss några marmorsouvenirer :p
22/1-2013 ->26/1-2013
Kuala Lumpur (igen) mellanlandning
Vi kände oss rätt färdiga med Taman negara och Kuala Tahan, fanns inget att göra förutom trekking. Så efter att bara gjort inget alls där en dag åkte vi tillbaka till Kuala lumpur. Först "båten" som kanske bara tog 2h eftersom det var medströms och sedan med minibuss som också gick hyfsat fort kanske 3h. Eftersom vi för några dagar sedan kommit fram till att vi hade gjort allt vi ville och kunde göra i Malaysia (pga monsoon osv.) köpte vi oss ett par flygbiljetter till Vietnam. Tanken var ju egentligen att vi skulle åka ner till Singapore och det hade vi kanske hunnit. Men efter att ha pratat med folk, läst massa på internet och känt efter så kom vi fram till att det bara kändes stressigt och onödigt, så då blev det några dagar i Kuala Lumpur i väntan på flyget.
När vi kom fram hit fick man den där hemkänslan i magen, som när man har vart borta en vecka och kommer hem till lägenheten. Rätt konstigt, men så kändes det. Här hade vi tur, för det guesthouset vi ville bo på hade lediga rum, Tropical guesthouse. Det ligger kanonbra,det är inte så dyrt och det är ur mysigt och rent som hellst. Så vad gör man i kuala lumpur när man redan har vart här fyra dagar förut? Jo man ser allt man missat att se då, för det är en hel del. Man shoppar massa, man tar det lugnt i storstadsstressen och man bara njuter och har semester!
19/1-2013 ->22/1-2013
Kuala Tahan & Taman Negara
Sitter i Kuala Tahan på guesthousets allmäna yta, ute och under tak, dricker en kopp te och tittar på regnet som sakta droppar ner, molnen som rullar över berget och hönsen som går och pickar i backen. Har avslutat ett samtal med mamma och Vilma och känner en klump av hemlängtan i magen. Men jag trivs här, kanske inte precis här men det är så här jag vill resa, inget emot fina hotell, sol och bad. Men det är det här som är kul, bo på små guesthouse med trevliga människor, åka till konstiga ställen och se massa saker som man aldrig skulle sett annars. Vissa av dessa ställen kommer man älska medans andra kommer man känna inte riktigt passar.
Vi hade inte riktigt fått nog av all den djungeltrekking vi gjort och beslöt oss att åka till Taman Negara. Det är världens äldsta regnskog, de säger att den är 130 miljoner år och är på 434 300 hektar. Den kan man ju helt enkelt bara inte missa! Vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig.. men inte var detta något av det iallafall.
Det blev en tidig lördagmorgon och vi trängde in oss med 8 andra backpackers i en alldeles för trång minibuss (3 rader plus förarraden). Sen började vad som skulle bli 4h lång och jobbig väg nedför Cameron highland och vidare till Kuala Tahan. Vägen var slingrig och att ta åksjuketablett hjälpte inte ett dugg, busschaffören körde väldigt fort och att hålla sig på rätt sida av vägen var mer ett undantag än en regel. Jag försökte att blunda och sova för att inte frukosten skulle komma upp. Tillslut vaknar jag av att (vi sitter på raden näst längst bak) en kille på raden bakom oss försöker gå förbi (det går inte då man måste fälla fram sätena för att komma bak) och prata i panik med busschaffören. Då hade han tydligen hållt på att somna. Så det var inga avslappnande timmar till Kuala tembeling. Där ansökte vi om tillstånd för att få gå in i Taman Negara och kameralicenser (5RM/kamera och 1Rm/person. Alltså ca 24 kronor för oss med varsin kamera. Då gällde det till januari ut.) När vi har fått allt godkänt och ätit lite mat så var det dags att hoppa på "båten". Det var en träsak, med skivor spikad från kortsida till kortsida som avgränsade var en plats var. I en sån "ruta" kunde man sitta två personer. Alltså det var inga säten utan du satt på golvet i båten. Den var inte speciellt hög heller, vattnet gick kanske 10-20 cm från kanten. Där spenderade vi 3h, åkandes på floden uppströms, vilka strömmar det var och vilken fin natur. Fast efter ett tag fick man väldigt ont i rumpan och då spelade det ingen roll hur fin naturen var eller hur många söta apor man såg. Tillslut var vi iallafall framme i Kuala Tahan. Det är en liten lokalby där man bor. (det går att bo i parken men det får bara finnas ett resort där och det är dyrt) Så för att komma från Kuala Tahan till själva Taman negara tar man båt tvärs över floden, det är en sträcka på kanske 15 m.
I kuala Tahan fanns det rätt mycket guesthouse. Men det är nästan bara det som finns här. Finns en skola och massa lokala bostadshus. Några väldigt små minimarks, sånna du inte kan vända dig i. Ett par "flytande"restauranger som ligger längst floden som dom lägger upp en bräda mot kanten av ... stenarna så man kommer över. Sen finns det inget mer här.
Efter en skön natts sömn klev vi upp tidigt för att hinna marmelada smörgåsar och köpa matsäck. Matsäcken inhandlades på det lokala frukoststället och bestod av ris och kyckling/biff i kladd i pappersknyten. Väskorna var dessutom packade med myggmedel, massa vatten och mariekex (som smakar som mandelbeskvier), självklart var kamerorna med också, även regnjackor. Det har ju en tendens att regna lite i regnskogen. Sen bar det av ner till de flytande restaurangerna där shuttle båtarna gick för att ta sig över floden och till Taman Negara, en tur på kanske 1-2 minuter. Väl över på andra sidan möttes vi av en lååång och brant trappa, därefter kom vi till resorten som vi var tvungna att gå igenom för att komma till själva ingången mot den gången vi hade valt att gå; Canopy walken. Det var en trekking på 1,1 km till canopy walken och vi var ute i god tid, för att komma lagom till den öppnades. Eftersom vi hade gjort lite trekking förut kändes det som att vi var rätt bra på att uppskatta hur lång tid det skulle ta. Men så fel vi hade. När vi tagit oss igenom resorten och klivit in i regnskogen såg vi att det var som en lång och bred träspång som man skulle gå på.. och den bara fortsatte och fortsatte. Våra förhoppningar var att den skulle ta slut och den riktiga trekkingen skulle fortsätta. Men den ledde tillsammans med massa trappor ända fram till canopy walken. Besvikna och alldeles för tidiga satte vi oss och åt våra smörgåsar och tittade på fåglarna som flög omkring mellan träden. Det kanske behövs en förklaring vad en canopy walk är. Det är typ en hängbro mellan de högsta träden. I detta fall var det 45 meter över marken (nej man har ingen livlina på sig). Både jag och Patrik är höjdrädda så jag vet inte riktigt varför vi skulle göra detta, antar att det är något man bara måste göra när man får chansen. Vi var först i kön och först upp. Känslan är svår att beskriva när man går där uppe, man känner hur den svajar och tanken på att "trillar jag ner är nu så dör jag" ekar i huvudet.. Benen skakade och händerna blev alldeles svettiga och självklart kunde man inte låta bli att titta ner. Den var uppdelad i olika delar så efter kanske 20-40 meter var det en liten plattform runt ett träd och sen klev man på nästa bro (kan ju tilläggas att inget var fastspikat i träden utan allt var fastkilat bara). Det var bara en del av canopy walken som var öppen och det fanns ingenstans du kunde gå ner förutom på slutet. Så det var bara att fortsätta att "njuta" av den fina utsikten. Efter 220-240 meter kom vi ner till marken igen och jag kan ju faktiskt erkänna att när man gick på den sista bron så var man rätt kaxig. Efter det lilla äventyret beslöt vi oss för att trekka till Bukit teresek. Det skulle vara ungefär 1,9 km dit från canopy walken och sedan tillbaka var det betydligt lääängre. Våra förhoppningar var såklart att det skulle vara lite riktig trekking, men icke. Flera spångar och mer trappor. Vi visste att bukit teresek var en topp/berg men kanske inte hur många trappor det var för att komma dit. Usch så jobbigt det var, det tar väldigt lång tid för man går mer upp än frammåt så 1,9 km var rätt långt. Den låg på 334 meter så rätt hög stigning. Väl framme var det en väldigt fin utsikt men där stannade vi inte länge, tog några kex och sen beslöt vi oss att ta den andra vägen ner. Den såg lovande ut då det faktiskt inte var någon spång utan helt vanlig mark. Oj vilken trekking det blev sen. Jag vet inte riktigt hur lång tid det tog och inte hur långt det var, men det var underbart. Det fanns inga skyltar eller inga märken (förutom gula fyrkanter på några träd och det fanns inget på den dåliga kartan som förklarade vart gult skulle vara) det var en liten stig, men inte mycket till stig. Sen var det sluttningar man fick klättra ned för med hjälp av några rep som hängde lite här och var. Man fick klättra över massa nedfallna träd. Det var trekking det! Lite synd att kartan var så dålig och att det inte fanns något som visade att man var på rätt väg, för visst var man orolig när djungeln tätnade, man hörde konstiga läten och man inte visste vart man var och om man var påväg åt rätt håll. Sen att man läst var det fanns för typ av djur i djungeln gjorde ju inte saken bättre. Men det var kul ändå, jobbigt men helt underbart. Tillslut såg Patrik något enormt bajs. Har ingen aning om vad det kom från för djur men det var enormt, mycket större än hästbajs, det såg ut som om det kom från en gräsätare iaf. Men då ökade pulsen rätt rejält. Efter vad som kan ha vart 1,5-2h hade vi kommit helt ner från berget och kom fram till en T-korsning där det stod en skylt som pekade tillbaka till kuala tahan och en siffra på hur långt det var, 2km. Det var rätt skönt att veta att man var på rätt spår och ungefär hur långt det var kvar. Sen att det var massa upp och massa ner, massa "vattendrag" och fortfarande rolig trakking gjorde inte det minsta. Den sista biten var det dock sån där träspång och trappor. Men det gjorde inget för då var man rätt slut. Matsäcken åt vi sen på vårat rum tillsammans med en välförtjänt cider från langkawi.
15/1-2013 ->19/1-2013
Cameron Highland
Ytterligare en tidig utcheckning 06.00 stod taxin utanför hotellet för att ta oss tillbaka till färjan som skulle ta oss tillbaka till fastlandet. Påvägen körde vi om något skumt; Först en polisbil som åkte rätt sakta med blinkljus på, sen en liten lastbil med öppet flak (pressening som låg över typ), däri satt massa människor i olika åldrar sen en polisbil som åkte före sakta och blinkade. Vet inte riktigt vad det handlade om. Vi kom fram till färjeterminalen klockan 6.30 (de på hotellet sa att första färjan gick 7. Vi tänkte vara i god tid till busshållsplatsen för bussen vi hade kikat ut trodde vi skulle gå 9.30 ). Första färjan gick inte förrän klockan 7.30 så det blev lite väntan. När vi väl kommit över frågade vi efter en buss till butterworth (samma väg som vi åkt dit, vi hade läst att det gick bra förbindelser där till Cameron highland). Det var en biljettlucka öppen och de sa att det inte gick några bussar från den bussterminalen till butterworth, så då skulle vi vara tvugna att ta taxi till en annan bussterminal. Snabbt ändrade vi oss och köpte biljetter till Ipoh istället, de var tvugna att vissla på bussen för att den inte skulle åka iväg. Efter var som kändes som en evighet 4.5-5h så var vi framme. Efter lite letande och lite frågande och massa hänvisande hittade en miljettlucka som sålde biljetter till Cameron highlands. Bussen skulle gå 14.30 så vi hann uppsöka en toalett och köpa lite mat. Strax innan bussen skulle gå kom det fram en som jobbade där och föklarade något med att bussen som vi skulle åka med var på reparation så vi skulle få ta en annan buss till en annan busstation (utan kostnad) och åka bussen därifrån. Så vi packade in oss 6 st personer i en vanlig stadsbuss, som inte alls är som långfärdsbussarna. (små och obekväma med ingen plats för bagage) . Väl framme hittade vi rätt buss och oj vad man satt bra i den. Det var som fotöljer och tillochmed Patrik hade sjukt mycket plats för sina ben. Jag somnade nog rätt fort (trött på att se alla slitna och trasiga boenden) vaknade inte förrän jag såg ett stup. Vägen var liten skumpig och slingrig och gick rätt uppåt och nedåt. Vilken utsikt! Inte så konstigt vi skulle upp till 1200-1500 möh. Berg och dalar, jag kan inte riktigt beskriva den upplevelsen med ord, men jag lovar att posta bilder på det längre ner. Busschaffören körde bra fort, alldeles för fort tyckte jag och jag gjorde allt för att försöka tränga bort tankarna på vad som skulle hända om vi körde av; mosade av en bergvägg eller flyga ut för ett stup.. Pirrade riktigt i fötterna gjorde det iaf.
När vi klivit av bussen möttes vi av en kille från ett guesthouse som lämnade en brochyr. Dom hade hyffsade priser mot vad vi läst om så vi följde med för att titta på rummen. Dubbelrummen var slut (skulle bli ledigt natten efter) så vi (patrik) prutade in oss på ett trebäddsrum, det skulle kostat 110-130 RM men vi fick det för 80 och sen dubbelrummet när det blev ledigt för 60RM (120 kronor/natt). Guesthouset har gratis te och det behövs för det är kallt här uppe. Kanske 20 grader och jag fryser så jag håller på att bli tokig, fast på dagarna när solen skiner är det hyffsat varmt, man klarar sig med långbyxor och linne.
Jag sitter just nu och dricker en kopp te efter första dagen här. Jag älskar det här stället! Alla borde åka hit, det är så underbart! Vet inte hur många gånger jag har tänkt idag; det här borde "den" ha sett. Med den har jag nog gått igenom större delen av mina nära och kära + några till. Här skulle jag kunna stanna bra länge, trots kyla och regn. Idag gjorde vi först lite jungle trekking till Robinson waterfall, vilken syn. Fast det var jobbigt, vi gick inte så jättelänge men man känner av höjdskillnaden. Sen tog vi en taxi till en annan del av Cameron Highland och tittade på något som kallades Cactus valley vilket var massa massa kaktusar, synd att jag inte har möjlighet att köpa med mig några hem. Sen besökte vi Big red strawberryfarm. Vilket var en jätteodling av jordgubbar, sallad och massa annat. Där kikade vi lite, shoppade lite för att sedan fika. Jordgubbsnågot ; med färska jordgubbar, glass och grädde och sedan något annat som var ; färska jordgubbar med grädde. Det var så gott. Man kunde plocka jordgubbar själv och köpa, men det kostade 50 kr/liter så det tyckte vi var lite onödigt.
Idag var vi på en halvdags-äventyr. Det fick mig bara att älska detta ställe ännu mera. Vi blev upp plockade av en gammal 4hjulsdriven djungelbil. Sen åkte vi vidare och plockade upp några mer. Sen bar det av... slingrig väg som bilen knappt fick plats på uppför berg och nerför dalar. Det gick väldigt fort men föraren verkade ha koll. Efter vad som kändes som en evighet stannade vi vid Gunung Brinchang som är den högsta toppen på Cameron Highlands. Den var på 6666 ft. Däruppe fanns det ett torn som man kunde klättra upp i för att få ännu bättre utsikt. Trots höjdrädsla var vi ju tvungna att göra det. Vilken utsikt, helt obeskrivlig, att stå där och se ner på alla dalar och odlingar.. se molnen rulla över bergen. Efter det stannade vi längst den slingriga vägen för att göra ett besök/trekking i Mossy Forest. Jag vet inte riktigt hur jag med ord ska förklara den upplevelsen. Den var också helt underbar. Det kändes som man var mitt inne i någon saga. Som det låter på namnet så var det en skog med mossa överallt i princip. Har aldrig vart med om något liknande, man kunde ta på mossan och handen sjönk ner i den och ut kom massa rent vatten, du trampade på marken i skogen och det sipprade upp vatten. Tog massa bilder, så ni får njuta av dom sen. Bilen styrde sedan mot teplantagen och det var också väldigt fiiint och väldigt intressant. Guiden berättade en hel del. När man stod mitt i dalen i teplantaget och såg alla tebuskar och fick reda på att de skördar allt detta var tredje vecka ungefär förhand! vilken känsla. Vi besökte sedan ett tefaktoryn och fick se hur de gjorde teet från bladen. Efter allt detta var vi lite fikasugna och tog oss därför passande nog en kopp te, inte smakade den något mer speciellt än vad den gör hemma. Tillslut styrde bilden mot en Butterflyfarm, vilket också hörs ganska tydligt vad det är. Det var en stoooor inhägnad med fjärilar av många sorter, och lite djur i burar.. Sista stoppet var på en strawberryfarm men den var inte lika bra som den vi var på dagen innan. Det var 5 timmar av spänning och upplevelser som jag sent kommer glömma. Rekommenderar starkt både den trippen och cameron highland!
Tredje dagen gjorde vi lite trekking till Parit Fall.
11/1-2013 -> 15/1-2013
Langkawi
Då var det dags att turista lite på riktigt.
Vi gick upp riktigt tidigt för att kunna ta den tidiga bussen (1h färd) så vi skulle hinna med en tidig färja (15 mins färd) så vi skulle komma till busshållsplatsen i tid så vi skulle kunna köpa biljetter till en buss som vi trodde gick klockan 9.30. Så strax innan 7 hade vi ätit frukost och stod vid busshållsplatsen och väntade. Vi behövde inte vänta länge, bussen kom och det var gott om plats, vi satte oss på två platser vid en treplatser plats så man åkte på sniskan (var gott om plats för väskorna där). Allt eftersom bussen stannade kom det in mer och mer folk i bussen, hade det vart i Sverige så hade säkert hälften av människorna inte fått följa med. Det var fullt med folk överallt, hela mittgången var full.. Alla platser där det hade fått plats folk var upptagna, förutom platsen bredvid mig. Så var det sedan hela resan, undra varför?. Jaja, när vi väl steg av bussen så gick vi mot färjan, ojoj vilken timing när vi hade kommit fram så öppnades grindarna och det var bara att stiga på. Efter färjarutten gick vi till busshållsplatsen. Det är väldigt hjälpsamma människor vid dom (raggar kunder) så fort man kommer dit frågar dom vart man ska sen hänvisar dom en till vilken lucka man ska gå till. Så vi sa att vi ville till Kuala Perlis ( därifrån tog man färga över till Langkawi och kuah). Han som vi pratade med sa något skumt (svårt att höra vad dom säger) om att det inte gick några bussar dit då utan då var man tvungen att ta taxi någonstans och sen en buss och ja vet inte riktigt vad han sa. (jag var totalt lugn tror jag har börjat vant mig vid att "det löser sig", vet inte ritkigt om Patrik var det faktiskt) men vi frågade vidare och hittade rätt disk. Tur var det för klockan var då ungefär 8.45 och bussen skulle gå klockan 9 :) Ibland har man flyt. Bussresan till Kuala Perlis tog ungefär 2h och sen tog färjan över till Langkawi ungefär 1h. ojoj vilken färjetur, det var så himla vackert!
Frammer i Kuah tog vi en taxi till Tengah Beach (50 kr) och checkade in på hotellet (Green village Langkawi resort 4-stjärnigt) en dag för tidigt mot vad vi hade bokat. Så mysigt fint hotell med pool. Det låg rätt avskillt, det tog ett tag att komma till stranden ( ca 10 minuters gång) och till "huvudgatan" (10 minuter). Men stranden var fin (lite skräpigt) och vattnet var helt okay. Inte så fint vatten som på pangkor men fortfarande vackert. Var dåligt med skugga dock. På eftermiddagarna mot kvällningen kom alla parasailing, jetskis osv fram. Det skulle vara väldigt fina solnedgångar där, men det var lite mulet när vi var där så man fick inte riktigt hela känslan.
Vi turistade helt enkelt bara när vi var på Langkawi; badade, solade, badade pool, åt gott, handla skattefritt (en stor flaska baccardi rom 90 kr men jobbigt att bära så det blev lite öldrinkar (2 kr/styck) och typ brezzer (9kr/st) ). Vi hann även med ett besök på deras populära Underwater world. Jag vet inte riktigt vad man ska skriva om det. Det är kul att titta på fiskar, pingviner och allt vad de nu hade. Men sen kommer tankarna om de många djuren på liten yta, om stressen som kommer när folk inte följer skyltarna och har blixt på kameran och knackar på glaset. Om hur dom inte får äta det dom är vana med, hur dom blir matade och inte får göra mycket för att fånga sina byten...Hur lite folk bryr sig, hur världens djur kommer dö ut... ojoj vad jag hann med att tänkta medans vi satt och väntade på att pingvinerna skulle få mat.
Lite allmänt om ön; Det var lite dyrare med mat på restauranger mot vad vi är vana med (fortfarande bra priser om man jämför med sverige). Väldigt mycket turister, väldigt mycket svenskar. Väldigt turistat helt enkelt.
7/1-2013 -> 11/1-2013
Batu Ferringhi, Teluk bahang/Taman Negara Pulau Pinang at Pulau Penang
Efter visiten i Georgetown tog vi bussen längre västerut på ön. Vi bodde där på ett hotell som låg i Batu Ferringhi, det är där det är mest turister. Fast det var mest asiater, fast några svenskar hörde vi. Stranden var ingen hitt. Den var lång men vattnet var grumligt. Det var nog för att det var så mycket rörelse. Dels var det mycket vågar men också så var det massa jetski´s och andra "turist-vatten-sports-grejer". Men det dög att ligga och läsa och svalka sig när det blev för varmt.
Vi hittade en jättemysig foodcourt där vi åt varenda kväll. Fast vi räknar inte det som tråkigt för vi beställde mat från olika små ställen varje kväll. Maten var för det mesta god, förutom de gånger då jag lyckats få Spagetti och ketchup. Vet inte riktigt hur jag lyckades med det, men jaja vi kan ha kul åt det efteråt. Dem hade iallafall väldigt goda fruktjuicer där =) Lime var en av dem som var godast, mest för den var så svalkande. Runt foodcourten var det ett vattendrag eller å eller något, däri simmade det 3 enorma ödlor som vi såg varende kväll. Första kvällen såg vi bara en, man såg den inte så bra för den simmade under vattnet. Jag trodde det var en orm som ätit något jättestort och patrik trodde det var en sköldpadda, jag vet inte riktigt vem som var närmast.
En av dagarna vi var där, beslöt vi oss (trots att vi blivit varnade av Engelsmannen som vi träffade redan på färgan från pangkor, för att det var grymt jobbigt) att ta bussen till Teluk Bahang och sedan gå vidare till Regnskogen/nationalparken Teman Negara Pulau Pinang. Det är världens minsta nationalpark på endast 2563 hektar. Det fanns ett par olika ettapper/rutter man kunde välja att gå. Vi hade tänkt gå till Pantai Keracut. Det är en strand som skulle vara jättefin, sköldpaddor brukar komma dit och "nästa"/lägga ägg. Påvägen dit kunde man gå förbi en Meromictic lake; vilket är en sjö med söt och salt vatten som skiktar sig. Enligt informationen utanför parken skulle den rutten ta 1h20mins. Vi var väl förberedda, hade ordentliga skor och 5 liter vatten (finns inget vatten att få tag på i skogen. Vi mötte folk i högklackat utan något med sig.. ). Vi skrev in oss och gav oss iväg. Det var en jobbig trekking, det var varmt och mycket uppför och nerför. Men vi såg mycket fina fjärilar, fina växter, extremt höga träd, stora myror, en apa och fåglar. Påvägen tillbaka såg vi även en ödla. Det tog oss ungefär 2h att gå dit och sen var man slut. Jag önskar jag kunde säga att det var värt mödan att gå för att komma till den stranden. Men jag vet inte riktigt det. Stranden var visseligen tom och den var helt okay men vattnet var inte så mycket klarare där jämfört med stranden som vi bodde vid. Men det var en helt fantastisk upplevelse, jobbig men mysig. Underbart kan man sammanfatta det med. Det är inte sista jungeltrekkingen vi gör, det är en sak som är säker.
Varje kväll klockan 6-7 rullade det fram massa marknadsstånd. Då var det dags för nattmarknad. En marknad som var på huvudgatan som gick genom hela stället. Den kanske var 2 km lång. Full med stånd på höger och vänster sida och sen lite klumpar innåt gatorna. En väldigt intressant och rolig upplevelse det med. Att få öva prutkunskaperna. Det bästa köpet var (tycker jag) ett par byxor. Han sa att dom kostade 110 RM men att han kunde ge dom för 90, slutpriset blev 55. Så snygga byxor, så sköna <3
5/1-2013 -> 7/1-2013
Georgetown at Pulau Penang
Efter lite skönt öliv tog vi först färjan över till Lumut och sedan buss därifrån till Butterworth. En bussresa som tog ungefär 3 timmar, inte något titta omkring på den bussresan, nej efter att vi gick upp tidigt så var vi helt slut och sov den mesta tiden. (jag sov, tror Patrik läste) Väl framme i Butterworth tog vi färjan över till Pulau Penang som ön heter, staden heter Georgetown. Ganska intressant faktiskt; Det gick inte att köpa biljetter till färjan någonstans men det fanns ett växlingsstånd, där man växlade till mynt (pengalapparna gick inte bra) och sen stoppade man mynten i någon slags spärr, sen gick man igenom. Färjan var en hyfsat stor färja, det fanns två bilrader på den och den tog ungefär 15 minuter. Väl framme hittade vi nästan direkt (efter kanske 10 minuters gångväg) till det stället där vi hade tittat innan hade bra reccentioner. Old Penang guesthouse. Mycket fint ställe faktiskt, inte farligt dyrt 150 kr/natt. Visserligen hade det delad dusch och toalett, men har aldrig sett något renare ställe. Rummen var lagom stora och utrustade med det man behöver. Det var knäpptyst på natten och blev jättemörkt på vårat rum. Åh, vad jag sov bra. Väldigt trevlig stämning bland de som bodde där och de som jobbade där var mer än hjälpsamma.
Georgetown står med på världsarvslistan och det fanns mycket sevärdigheter som man skulle besöka. Vi fick en karta på hotellet över hela Penang och med "alla" sevärdigheter utprickade. Alla som låg i georgetown hann vi med att titta på, varesig vi var intresserade eller inte. Staden var väldigt gammal och väldigt sliten, med massa olika folkslag i den. Den hade en china town och en little india men det var inte mycke att se. Annars så var i princip hela staden uppbyggd på samma sätt.
Nu har man vart där och gjort det och sett det. Det jag gillade mest var att dom hade ett billigt varuhus i trevåningar (kläder inte så billigt om man jämför med gatupriserna, men saker var bra pris på) Inte kunde vi köpa något där, blir rätt tungt att släpa på, men jag hittade en så fin servis som jag hade kunnat köpa för det dubbla. Vi åt skum traditionell mat iallafall :)
1/1-2013 -> 4/1-2013
Pulau Pangkor
Efter ett par storstadsdagar klev vi på bussen som skulle ta oss till Lumut och sen vidare till Pulau Pangkor. Det var en bussresa på ca 5h. Jag gillar att åka buss trotsa att busschafförerna kör som tokar och det tar lite tid, men man får se så mycket som man inte skulle sett om man tog flyget eller tåget. Stora lyxhus som avlöstes av små simpla hus och stora lägenhetsbyggnader som såg ut att rasa när som. Stora palmplantager, små samhällen, djur och natur. Det som berörde mig mest var att se såna där "skjul" som man sett på tv, som är lappade och fallfärdiga, där det hänger en tvättlina utanför med kläder på och barn som sitter och tittar. Sånt gör ont att se, det är en sak att se det på tv, men när man ser det med egna ögon så blir det mer verkligt. Undra om dom barnen går i skolan?
När vi kommit fram till hamnstaden Lumut och efter lite krångel så var vi på färgan som tog oss över till Pangkor. En nervös Louise som ännu inte riktigt förstått att allting löser sig på ett eller annat sätt. Tur att Patrik är så tolerant. EN taxi resa senare befann vi oss på stranden Teluk Nipah, där vi hittade det boende som vi hoppades skulle ha lediga rum "Nazri Nipah camp" (80 RM = 160sek /natt, med ac). Vi hade hört att det skulle vara ett chill ställe och det var det. Det var fint och mysigt och väldigt chill. Dock var det kanske inte som man läst om. Han som hade stället skulle tydligen vara jättesocial osv. men det var han inte. Kan ha att göra med lillknodden som troligen var hans som sprang omkring med sina pipskor sent på kvällarna och tidigt på mornarna.
Den närmaste stranden låg 2minuters gångväg från där vi bodde, inte fy skam, Men den finaste stranden som hette Coral bay låg kanske 5 minuters gångväg bort. Vattnet var skönt och rätt klart, dock så tror vi (det var någon som berättade om det hypotesen för oss och den lät logisk) att det är manettentackler i vattnet för rätt var det var kunde det stickas/brännas till utan anledning. Det var skönt med lite sol och bad, dock brände vi oss ganska rejält trots solskyddmedel så det var ingen höjdare.
Annars var det en väldigt mysig liten ö, inte så mycker restauranger dock (dom som fanns hade lite konstiga öppettider, många var stängda) och det var rätt smutsigt på ön. Men vi såg en hel del apor (en apbebis), massa Hornbills fåglar och så två enorma maneter, dom var typ 30cm i diameter! Vi hade fint väder på dagarna med sol och lite moln, molnen behövdes verkligen. Men på nätterna Oj oj ojoj.. Sturtskurar, blixtar och åska utan dess like! Inte speciellt kul när man är åskrädd (tur att man har en modig karl med sig).
Förutom problem med att hitta och dålig skyltning vid färgan så var det inte så mycket andra problem, om man bortser pengaproblemet; Vi tog ut pengar i Lumut innan vi klev på färgan, inte så mycket pengar dock för sen sa maskinen stopp. Väl på ön så fanns det inga automater och så klart tar inga ställen kort. Kontanterna började ta slut, stängda banker/inga bankdagar vid nyår = överföringsstrul. Men det löste sig till slut. Precis som allt annat.
Bästa händelsen enligt Patrik; Apa som snodde chipsburk (typ Pringels) och fick upp locket och satt och käkade det i ett träd (ja vi såg allt)
Bästa kommentaren enligt mig; Patrik sa "Jag saknar att städa hemma, typ diska, damsuga och sånt"
31/12-2012
Dag 3 - Kuala Lumpur
Tredje dagen KL och det känns som om man smälter in bättre och bättre, kanske inte utseendemässigt då, utan rent anpassat till trafik och folk osv. Idag besökte vi Little India, mycket trevlig stadsdel. Som det låter på namnet så var det Indien inspirerat. När man klev av bussen blev man överfallen av doften av rökelser, det var mycket färg överallt. Jag kände direkt kopplingar med när jag var i Indien. Det var en ganska liten stadsdel med lite statyr, lite pynt och lite shopping. Även fast det var jättemysigt så tog det inte så länge innan det känndes som om man hade sett allt. Vi köpte oss varsin banan till frukost och gick mot turistbussen. Bananen smakade föröverigt grymt mycket bättre än vad det gör i Sverige. Turistbussen tog oss återigen runt hela staden, för att sedan släppa av oss i China Town för lite shopping. (det bidde inget). Eftersom det är nyårsafton gick vi in till själva citycentrum och mös, och åt lyxig mat. Andra gången denna resa som jag tuggar på torkad chillie (ajajajaja! )
Idag lärde vi oss hur varmvattnet i duschen fungerande. SKönt med en ordentlig varmdusch istället för korta små kalla.
Imorgon bär det av mot nya äventyr. Buss till Lumut är bokad, 10.30 imorgon. Bye bye storstad. =)
30/12-2012
Dag 2 - Kuala Lumpur
Idag vare tanken att vi skulle gå upp tidigt för att hoppa på en sån där Hop-on-hop-off buss. Men eftersom vi inte fick mycket till sömn så blev det inte riktigt så,men halv tio gick upp iallafall. Vi tänkte hämta ut lite pengar men när vi kom till ATMen var kontanerna slut, så vi chansade att bussarna tog kort, vilket det visade sig att dem inte gjorde. SÅ vi fick gå och leta efter en annan ATM, inte så lätt som man kan tro. Efter mycket letande och upptäckter av nya gator hittade vi en. Då var det bara att hitta en närmaste hållplats för bussen, det var tydligen inte heller lätt, så efter ett tag beslöt vi oss för att gå tillbaka hela vägen till det första stoppet vi var på. Vi åkte runt lite på bussen som var alldeles för full och vars ac inte fungerande. Vi stannade i utkanten av KL där maten tydligen skulle vara bra.. men nja. Det var mycket bilar, sunkit och ja.. ingen hitt. Det slutade med att vi åt på KFC och köpte en klänning/kjol/tygstycke för 20sek. :)
När vi väl hoppade på bussen som vi lyckligtvis timade exakt så fanns det sittplatser ute på soldäck. Varmt men det fläcktade skönt. Vi fick se väldigt mycket; bla där kungen och drottningen bor, något annat konstigt hus som låg till vänster som vi egentligen inte såg, nationalmoske, nationalteatern, birdpark, KLCC (typ tvillingtornen som är 450m höga). Vi såg även fria apor i ett träd ovanför vägen. Sen åkte vi till själva shoppingcentrumet; där det var gator med alla kända märken/designers.. lyxigt värre, det besöker vi imorgon (faktiskt på order från Patrik)
Efter en dusch och lite fix skulle vi ge oss ut och äta mysmiddag. När vi öppnade dörren möttes vi av donande, forsande vatten och blixtar. Det bara vräkte ner, och utanför dörren så forsade vattnet fram på gatan. Vi frågade hotellmänniskan när han trodde det skulel sluta, an svarade; om kanske en timme, kanske 6 timmar. Strax därefter blev jagg nerstängt av en bil. Men det är en annan historia, kanske kan posta en film på det (då jag stod och filmade en flytande kon). Regnet avtog ganska så fort och vattnet försvann, så vi fick våran mysmiddag och våran dos av nattlivet i KL.
29/12-2012
Dag 1 - Kuala Lumpur
Vaknade klockan 12.45 (lokal tid). Skönt att vara så utvilad. Allt kändes mycket bättre. Rummet såg inte så tokigt ut, även om man kunde önska en ordentlig dusch. Det första målet på dagen var att ta ut pengar, köpa vatten och hitta en karta. Vilket gick fruktansvärt bra. "Receptionisten" visade vart vi kunde hitta en uttagsautomat och mitt emot där låg något typ av Supermarket där vi köpte vatten. En stor flaska för 1,5 RM vilket är ungefär 3kr. Patrik var tydligen en van kartjägare, han visste precis hur man skulle göra ( det fanns ingen karta på vårat guest house). så vi traskade in i den finaste byggnaden vi kunde se. Ett stort hus med glasväggar och dörrar.. ett lyxhotell antar jag att det var, det stod en vakt i entren. Där frågade vi gubben som stod i reception efter en karta som vi fick, sen gick vi därifrån, en karta rikare. Det kändes lite skumt, eller ja ganska mycket skumt. Men det är en väldigt bra karta =)
Efter en liten måltid för hela 26 kronor så gick vi tillbaka till rummet för att andas lite. Vet inte riktigt hur varmt det är men luftfuktigheten är väldigt hög. Efter en stunds studerande av karta beslöt vi oss för att gå och kika på KL tower vilket inte var så mycket att se, det var väldigt turistat. Därifrån gick vi sedan till China town. Vilket var en enorm upplevelse. Det var precis som på film! En smal gata med stånd på båda sidorna, sen kom man till en stor gata, där var det avdelat med stånd i mitten och på sidorna + att det var affärer och restauranger innanför (mot trotoarerna). Det var fullt med folk och försäljarna skrek och försökte flirta till sig kunder. De flesta frågade om man ville köpa DVDfilmer. Vi köpte en bra ryggsäck, sen satte vi oss och åt och kikade på alla intressanta människor. Helt plötsligt kom regnet, alla flyttade/rullade in sina stånd under presseningstaken väldigt fort och organiserat. Har aldrig sett en gata som var så full med folk bli så tom så fort. Det hängde mycket rått kött från taken i supermarketena och i en supermarket låg ett kohuvud... så lite skillnad mot hemma.
Dagens händelse (Patriks, jag hann inte se); Vi hade precis gått över en gata då jag hör tutanden och skrikanden eller mer ett hejjarrop "woooohooo". Patrik ser då två moppedister var av bakom den ena satt en apa och höll om föraren.
27-28/12-2012
Resan till Kuala Lumpur via Peking från Stockholm
Resan började klockan 13.00 (svensk tid) den 27 December 2012. Med bil till Arlanda. När vi lyckats checka in så fick vi inte sätena bredvid varandra. Ett par timmars väntat och några säkerhetskontroller senare så klev vi på flyget och hade sån tur så tjejen som satt bredvid mig reste själv och hade inget emot att byta plats med Patrik. Det blev en lång (Närmare 8h) och trång flygresa utan någon sömn och trasig underhållning. Sen var vi framme på Pekings flygplats, klockan var då ca 9 på morgonen (kinesisk tid). Nästa flyg skulle gå klockan 16.05 ... den tiden behövde vi...
Det var massa skyltar men ingen med någon bra information på engelska. SÅ det var bara fråga, blir hänvisad, fråga igen bli hänvisad osv osv. Tillslut lyckades vi fylla i något "arival Card " som gav oss visum så vi kunde förflytta oss mellan terminalerna, hitta några kompisar och sen tillslut chansa på att vi skulle ta ett tåg någonstans. Sen var det buss till rätt terminal och sen var vi framme.
Då började jakten på mat. Den gick ganska bra faktiskt, vi gick ner i någon källare på flygplatsen och hittade ett KFC, det var länge sen jag kände mig så uttittad. Men maten var god, stark men god. Sen var det en timmes väntan på att incheckningen skulle öppna. Den timmen låg vi på golvet på flygplatsen som äkta back-packers. Det var svårt att hålla ögonen öppna. Väl vid inchekningen så visade det sig att våra kompisars biljett inte var bokat, dom kunde inte hitta dom i systemet iallafall. (pga det inställda flyget var ju alla tvugna att boka om osv.. lång historia. Men våra biljetter fanns, så vi fick våra boarding cards. kunde fylla i daparture cards och sedan säkerhetscheckas och sen sitta och vänta på flyget. Som var försenat. Men den tiden tog vi igen i luften sen. Denna gång var det bekvämare säten och bättre utrymme för benen. Innan vi landade visade dom en video på hur man skulle ta sig igenom flygplatsen. Vilket hjälpte. Även om det var mycket bättre skyltat på Kuala Lumpurs flygplats än på Pekings. Man skulle följa den gula texten och ta ett tåg. Sen skulle man igenom en lång kö med någon ankomstkontroll där man fick lämna sina fingeravtryck. Väskorna kom på en gång, så det var smidigt. Dock stog inte transferndär när vi kom ut (vi hade önskat det från hotellet), så vi fick gå tillbaka in igen och köpa en taxi. 200 svenska kronor för taxi från flygplatsen till hotellet och då var det en resa på över en timme. Så det kändes helt okay.
Förutom att det är vänstertrafik och taxin körde som jag vet inte vad så var det en väldigt intressant resa. Man fick se en hel del. Många fina höga hus och sen många slitna halft trasiga lägenheter/bostadshus. När vi kom in till staden så var det bilar överallt, folk överallt, det var hög musik och ja, svårbeskrivet speciellt när man är trött och klockan var långt över 1 på natten. När vi checkat in och gått in på hotellrummet /guest house rummet så ville jag bara gråta. Det var känndes som det låg i slummen, det var litet och såg sunkit ut, det var läskigt folk runt omkring och badrummet (Dusch, vc och handfat) ryms på 1,2 kvm.. När jag väl krypit i säng tänkte jag " hur länge måste jag stanna här?" "jag är ingen sån här människa, jag vill åka på charter och gå från hotellet till stranden"
______________________________________________________________________________________
